Nu är vi framme i Rishikesh staden som mest är berömd för sin yoga och att Beatles var här med sin guru som jag inte kan namnet på. Guruns ashram finns kvar men ligger en bra bit utanför staden. Beatles skrev sin låt Dear Prudence och stora delar av The White Album när dom var på besök. Eftersom mina hippie (mamma!!!) föräldrars (och säkert Kalles också) minnen av 70-talet är insvepta i en dimma av hashrök så kan man kolla texten till Dear Prudence här. Vi har inte testat någon yoga än men ska nog göra det i morgon. Ganga floden har vi badat i två gånger nu så nu måste vi synda mera innan det blir ett tredje dopp. Vi har träffat en svensk kille som jag delar rum med. Han ska åka till Daramsala i morgon och vi ska ta ett tåg på onsdag dit upp. Jag vet inte om jag ska bo på ett ashram eller ta in på ett vanligt hotell när han åker, tror inte det fanns några singel rum på hotellet vi bor på nu. Förutom att bada i Ganga, bo på ashram och träna yoga finns det inte så mycket att göra här. De flesta som är här en längre tid bor på ashram och söker någon spirituell väg. Som vanligt när vi var i Delhi så svullade vi nå kopiöst, först Dominos Pizza sen McDonken. Gott var det.
Framme i Rishikesh
Rishikesh
31 mars lämnade vi Pushkar efter 10 dagar. Vi tog tåg från Ajmer till Delhi, från halv tio på kvällen till 7 på morgonen så man sov igenom hela resan. I Delhi hade vi några timmar att spendera så det blev ett besök på McDonald’s och Dominos igen. Först åt vi vegburgare och glass och drygt en timme senare tog vi varsin pizza. Jag tog minsta pizzan och vitlöks bread sticks med ost dipp, men jag orkade bara äta halften. Jag var fortfarande mätt efter burgaren. Men Kalle som hade beställt medium pizzan som är menad för två personer delade på mina rester med Henrik.
Från Delhi åkte vi tåg till Haridwar, det tog bara fyra timmar. Därifrån tog vi buss till Rishikesh som tog en timme. Vi var framme vid nio tiden på kvällen.
På bussen träffade vi en svensk kille som hängde med till samma hotell som oss. Han och Henrik delar rum nu. Området vi bor i är förbjudet för taxibilar och andra fordon, så vi fick gå rätt långt. Min ryggsäck är jäkligt tung, och jag har ont i ryggen idag. Rishikesh är precis som Pushkar en helig stad så det är förbjudet med kött och ägg. Skönt.
Idag har vi badat i Ganges. Det var iskallt! Men det är väldigt varmt i luften och solen skiner så det var skönt när man kom upp. Det blev bara ett snabbt dopp för mej och Kalle, Henrik och Thomas doppade sej två gånger.
Ljudbilder och en pizza revolution
Hmm här kommer en liten uppdatering med nymodigheter som ljud. Till er alla i lägsta möjliga kvalitet. Ljudet är inspelat till bilden nedan. Jag vet inte om det hörs så bra men det är ljudet av trummor och pinnarna som slås mot varandra.
I förgår så skulle jag beställa en pizza. En med kundens valfria fyllning. Bananer ville jag ha på min pizza. Kyparen sprang iväg. Kom tillbaka och sa att det gick inte. Jo det går, vad är problemet. Kalle erbjöd sig till och med att gå in i köket och lägga bananer på pizzan om inte kocken klarade av det. Kyparen sprang iväg igen. När han kom tillbaka sa han att kocken kunde lägga bananer runt pizzan. Jag ville ha dom på. Det slutade med att kyparen fick ringa ägaren som sa till kocken att det gick bra med bananer på pizzan. Jag blev mycket nöjd och kyparen fick 20rs i dricks eftersom han var så duktig och fick kundens vilja fram.
För dom som är intresserade så är mitt kiss i sin normala gulaktiga färg igen. Verkade inte vara nått fel på min kropp, bara jag som var lite hypokondrisk.
Something sweet
Färgbilder! (Pushkar & Delhi)
Vi ber er att skriva lite mera kommentarer så vi känner oss älskade!
Igår kväll blev jag riktigt orolig för min kropp när det kom något rödaktig vätska ur min snopp. Direkt så undrade jag om jag var lite sen i min utveckling och jag fick min mens först nu. Eftersom jag inte vet så många killar som har mens så la jag den teorin åt sidan medan fantasin skenade iväg. Tror det beror på att jag inte drack så mycket vatten igår så mitt urin blev gul/rödaktigt. Malaria, pest, kolera och andra dödliga sjukdomar har min paranioditet redan avskrivit. Jag tror ingen doktor tycker det är bra att urinet är rödaktigt och om jag inte kissar gult i morgon kanske jag måste uppsöka en sån. Idag har jag försökt dricka mera vatten än dom vanliga två litrarna jag ungefär får i mig. För att göra saken bättre så ramlade jag i en trappa idag också. Inte roligt, jag slog mig på händer, armbågar och rygg.
Rosa människor
Dagen då alla kastade färg på varandra, som Kalle skrev om, gick vi inte utanför hotellet på hela dagen. Och det var tur det, för en tjej som bor på vårat hotell berättade att när hon hade varit ute så hade indierna inte bara kastat färg på henne, utan tafsat överallt också. Hon var tvungen att försvara sej med sina poi. Och i Lonely Planet läste vi att förut hade vissa blandat gift i färgen så folk fick brännskador och arr. Men det hände inte nu iaf. Färgen är svår att tvätta bort från hår och hud så man ser fortfarande personer som är helt rosa.
Nu har vi bokat tågbiljett härifrån. 31 mars åker vi mot Rishikesh.
Koolaste grejen
Det är inte mycket som är koolt med indierna men det vi såg häromdan var bland det häftigaste hittills. Det har varit någon slags festival på gång i hela Indien dom senaste dagarna, det hela började för tre kvällar sen när ett gäng indier med stora trummor ställde sig i mitten på ett torg och började spela väldigt väldigt högt. Men det var värsta koola transmusiken så det var skitgrymt, sen kom det massa indier med två långa pinnar (var) som dom slog mot varandra när dom dansade i en ring runt trummkillarna (vi tror att den här dansen är speciell för Rajastan). Efter ett tag när det anslöt sig mer folk så blev torget för litet så cirkeln började sprida sig till smågator också. Men mycket häftigt var det iaf.
Två kvällar kollade vi på dansen sen igår var det dags för ”colour festival” som gick ut på att alla köpte färg och något att spruta den med, sen så kladdar alla ner varandra med färg. Vi höll oss på hotellet hela dan men dom som gick ut från hotellet kom tillbaka lila, rosa eller gröna. Alla gator har en rosa färg idag.
Annars så stortrivs vi i Pushkar, tråkigt att vi måste åka härifrån någon gång bara.
Pushkar
Skönt att få komma ner till värmen igen. Skönt att få komma till ett backpacker ghetto och bara ta det lugnt igen. Skönt att bara få sitta vid ghaten när solen går ner och kolla på alla coola pojkar och flickor som leker med bollarna (pois), pinnen (stav) eller jonglerar. Jag har köpt en flower stick och ett par pois som jag börjat leka med igen. Funderar på att köpa en stav när jag kommer hem. Man kan göra så coola grejer med den. Om Kalle var bättre på att lära ut så skulle jag vara jätte bra på pois och flower sticks nu men det är han inte. Sen blir han så sur när man påpekar att han kanske kunde ge sina elever (mig och Annika) lite mera uppmärksamhet.
Kalles korståg efter det perfekta chaien går inge bra. Chai gubben som brukar vara vid ghaten finns inte längre, ingen verkar veta vart han har gömt sig och Kalle klagar på allt chai vi dricker. Han säger att han är en finsmakare, jag tycker han bara är löjlig.
Idag skickade jag hem lite mera böcker. Det verkar som jag har mera saker i min väska nu än jag hade i Varanasi när vi skickade hem massa saker som vi inte behövde. Har sakerna förökat sig? När jag ända är inte på konstiga saker som jag inte förstår så undrar jag varför min solbränna försvinner de gånger jag duschar? Den som kan svaren på frågorna kan vinna en enkelresa till Ljusne från Söderhamn!
Pushkar ännu en gång =)
Den 18:e lämnade vi Darjeeling för att ta oss till Delhi och sen vidare mot Pushkar. Den blev en lång resa. Först 3 timmar jeeptaxi till tågstationen i New Jalpaiguri och därifrån 13 timmars tåg till Patna. Vi kom fram 4 på morgonen i Patna och fick vänta på tågstationen till 11.00 när tåget mot Delhi gick. Till Delhi kom vi 6.00 (den 20:e) och fick vänta till kl 8 innan vi kunde köpa tågbiljett till Pushkar. Vi bestämde oss till slut att åka tillbaka dit, kanske hinner vi med Rishikesh också senare. Tåget till Ajmer gick 15.00 och vi kom fram 24.00.
Medan vi väntade på tåget i Delhi begav vi oss till ett ställe som hade McDonald’s och Dominos Pizza alldeles bredvid varandra. Vi började med en varsin pizza, men dom minsta pizzorna är väldigt små där, så efter en timme ute i solen och värmen åt vi varsin vegburgare och glass på McDonald’s. Kalle var så hungrig att han åt två. Jag fattar inte att han kan vara så smal så mycket som han äter. Det var underbart gott efter två dagar med äcklig thali på tåget.
Pushkar ligger en halvtimmes resa från Ajmer, men eftersom vi kom fram mitt i natten är det jättedyrt att åka taxi dit, så vi tog in på ett hotell i Ajmer. Tre hela dagars resande och två nätter utan att få sova ut var vi väldigt trötta.
Nästa morgon tog vi buss och var äntligen framme i Pushkar, tredje gången för mej och Kalle. Vi bor självklart på ett hotell och njuter av att kunna bada i poolen för det är väldigt varmt här.
Indier är meno, part sju
Mannen som stod framför mig verkade inte alls bekväm. Verkade som han ville sjunka genom jorden. Vad var det för förfärligt som hade hänt? Vad var det som gjorde han så obekväm? Några sekunder tidigare hade jag gjort min beställning på en hamburgare. Med ost. Jag vet att det låter väldigt förfärligt jag ville ha ost på min hamburgare. Med en något bekymrad min så påpekade han att hamburgare inte serverades med ost. Jo tänkte jag, i stora delar av västvärlden så går det att få ost på en burgare. Vissa ställen i Indien serverar det också. Jag frågade lite fint om han inte kunde lägga lite ost på min burgare bara. Nej det gick inte, hamburgare serverades inte med ost. Hmm det var bara att glömma det. Tänk på att man är i Indien och dom flesta indier inte klarar av att ta ett eget initiativ. Står det hamburgare utan ost på menyn så går det inte att få ost på den. Även om dom hade ost till pizzan Kalle beställde.
Det finns många mera sådana här små saker vi har varit med om. T.ex kan man inte beställa något från frukostmenyn på vissa restauranger om man kommer en minut efter frukosttid. Eller när jag efter 45 minuter fick min kalla choklad som var rumstempererad och bad att dom skulle ställa den i kylen en stund så blir den kall. Tjugo minuter senare kommer en annan person ut och förklarar att det inte går att få kall choklad.
Viktigt: Jag vill påpeka att jag inte hade några cigaretter med mig in på bion eftersom jag och Ramona har slagit vad om att sluta röka.