Igår gick jag upp tidigt för att prova på yoga ute i skogen. Det började halv nio, men man skulle träffas 8 vid ett cafe och jag uppskattade att det skulle ta en halvtimme att gå dit, så halv åtta gick jag iväg hemifrån. Varken Kalle eller Henrik ville följa med. Det tog i själva verket bara tio minuter eller en kvart att gå dit, och tränaren kom inte förrän halv nio ungefär så jag hade kunnat sova lite mer om jag visste det.
Vi var bara fyra elever, en till som gick för första gången och två som verkade ha tränat jättelänge. Det stod på lappen att det skulle hålla på i två timmar så Kalle skulle komma och vänta på mej vid cafeet halv elva. Men tränaren drog ut på tiden så jag kom inte förrän vid halv tolv. Kalle hade också varit ute i god tid så han hade vantat på mej i en timme och 20 minuter, stackarn.
Vi gjorde massa olika övningar, bl.a. gå upp i brygga och stå på huvudet (som han var tvungen att hjälpa mej och den andra nybörjaren med). Det var ganska kul, men jag gillade yogan i Rishikesh bättre där vi gjorde färre övningar och mer noggrant på varje. Och det var bara en och en halv timme. Två och en halv eller om det var 3 timmar vi höll på var lite väl länge. Det blev för sen frukost för min smak.
Idag har jag ont i hela kroppen, speciellt i ryggen, axlarna och benen. Så det blir inge mer yoga. Vi har ju bara tre dagar kvar här nu =(

Det här är den bästa staden i Indien när det gäller restauranger iaf. Det finns äkta koreanska, japanska, thailändska och en fransk restaurang här, alltså människor från dom länderna som har startat en restaurang. Inte som alla ”italienska” restauranger som finns överallt i Indien som har indiska ägare och kockar som gör sin version av italiensk mat. Det blir aldrig bra.

Idag åt jag på en japansk restaurang, veg sushi, miso soppa och några smårätter. Det var ganska gott, men jag gillar inte sushi så himla mycket. Kalle åt en tomat och basilika paj på en fransk restaurang som var jättegod och jag tog en chokladkaka. För någon dag sen åt vi på den thailändska restaurangen, men vi fick rätt tråkig mat som var dyr. Vi har ätit på en koreansk restaurang också som hade jättegod mat.

Igår var vi på en restaurang som har open mic varje måndag, alltså att folk får sjunga, läsa poesi eller berätta historier. Det var lite dåligt med uppträdande så den amerikanska killen som höll i allt fick sjunga och spela gitarr mest, men en tant berättade en gammal irländsk keltisk historia och några tibetaner sjöng några tibetanska sånger. Det var jätteroligt, synd att vi inte upptäckte den restaurangen tidigare. God mat hade dom också.

Idag tänkte vi gå till Dharamkot, en by som ligger 3 km uppåt. Det var jättefin väg dit genom skogar på bergslandskap. Det kändes lite som Sverige med alla barrträd, förutom aporna i träden och kossorna som betade på marken.
Vi kom fram till ett ställe där vägen delade sej åt fem håll och vi visste inte vilken vi skulle ta, så vi gick en bit på alla och fick massa trevlig skogspromenad tills vi kom rätt. Fast det var inte mycket i byn att se.
Såg en lapp om yoga ute i skogen två timmar varje morgon som jag ska prova på imorgon.
Nu är det snart dags för film igen.

Snart lämnar vi McLeod Ganj (om några dagar iaf) och beger oss söderut mot Delhi och Agra men även om vi inte har gjort mycket mer än att slappa här så har vi fått något gjort iaf. Innan vi kom hit så fick vi tips om en gammal tibetan tant som ville sprida en bok om hennes liv och flykt från Tibet, så nu till slut så har vi hittat hennes hus (det låg bara några meter från vårt hotell) och varit där på fika. Hon kunde inte så mycket engelska men enligt tibetansk tradition så bjöd hon på en enorm mängd te som bestod av mjölk och smör. Det smakar ungefär lika gott som det låter men det var bara att bita ihop och se glad ut. Till teet fick vi några skumma kakor och några pastaklumpar. Hon ringde efter någon släkting som kunde översätta och hon berättade hur glad hon var att vi ville hjälpa till lite att sprida hennes historia och sådär, världens snällaste lilla tant var hon iaf.

Sen på kvällen så råkade vi komma in på en restaurang där en tibetan som hade varit politisk fånge höll tal så det var väldigt intressant också, så vi köpte hans bok också, så man skulle kunna säga att vi har slagit ett slag för världsfreden, fast ja, jag ska väl läsa böckerna först.

Internet har varit jättesegt här och strömmen går ibland, men äntligen har vi hittat ett snabbt internetställe.

Vi har varit här i några dagar nu och trivs verkligen. Det här blir sista stället i Indien innan vi åker till Delhi och Agra. Maten är jättegod här, nästan alla restauranger har tofu (som annars är ovanligt i Indien) och en massa goda efterrätter som choklad mousse.
Kalle äter momos (fyllda pastaknyten, typ ravioli) varje dag, man kan köpa fem för 10 rs på gatustånd, men dom är inte så goda. Kalle äter bara för att det är billigt. Men nu har han blivit sjuk, och vi misstänker att det beror på momosen, för Henrik och jag har inte ätit av dom och vi mår bra.

Dom har flera hemmabioställen som visar nya filmer och dokumentarer om Tibet. Det kostar bara 30 rs men kvaliteten på dvd filmerna är inte alltid den bästa. Vi har kollat på en film varje dag, varav två tibetdokumentarer, och fler lär det bli.

Vi har haft jättetur med vädret. I Rishikesh träffade vi ett par svenskar som nyss hade varit i Dharamsala och det hade regnat hela tiden för dom. Vi har haft solsken varje dag så det har varit lagom varmt. Det var mycket kallare i Darjeeling.

Vi bor otroligt billigt också, Kalle och jag betalar 75 rs för ett dubbelrum med delad toa. Varm dusch kostar 10 rs. Henrik sover i ett dorm som kostar 30 rs.