Igår var jag på en fotvandring i Cochin. Försökte hitta ett Jain-tempel. När jag slutat lete och mest försökte klura ut var i Cochin jag var så sprang jag på det. Man ska nog inte leta efter det man vill hitta. Fint tempel men jag trodde det skulle vara mera utsmyckat. Efter det så försökte jag hitta hem. Det var också lika svårt. Lyckades tillslut med det också. Trodde ett tag att jag skulle bli vilse i Cochin.
På kvällen så var vi på en pjas. Vet inte riktigt vad det heter men det ska vara berömt här i Kerala. Pjasen var en förkortad version för turister. Den var bara ca 1 – 1 1/2 timme fast i vanliga fall kan den vara 8 timmar. Skådespelarna pratade med ögonrörelser, miner och handrörelser. Inga verbala ljud. Fattade inte så mycket av vad skådespelarna gjorde på scenen. Alla fick ett häfte att läsa före pjasen med handlingen och den gick ut på att en kvinnlig demon skulle kidnappa en himelskvinna till sin bror. Givetvis så blir hon kär i en himelskman, han måste fråga sin far om han får gifta sej med henne. Hon är desperat och kastar sej efter honom. Han skär av henne brösten, armarna och benen. Han berättar allt för sin far. Slut. Allt detta skulle man förstå med hjälp av deras rörelser.