Klockan var fyra på morgonen, positiva dagen (Kalle och jag hade bestämt oss för att bara vara positiva) hade tagit sin början. Vi skulle till Tiger Hill. Enkel resa. Det var ett bra beslut som Kalle skrev. Vägen tillbaka var hur vacker som helst. Så vacker som man bara måste uppleva, tror inte att vara kort kan göra den rättvisa. Ca 11 km var det hem igen och mina fötter fick lite blåsor men det var det värt. Sista 4 km var det riktigt jobbigt men när man kom hem och fick vila lite på sängen igen så kändes det helt underbart. Vi var hemma igen ungefär 11.30.
Jag skulle hemskt gärna vilja åka genom Nepal på vägen till andra sidan av norra Indien. Men jag hörde lite rykten om några stridigheter och döda människor, för ca en vecka sen. Läste i tidningen att kungen hade tagit över makten i landet. Jag vet inte vad som är sant eller hur säkert det kan vara i Nepal. Vad jag hört så ska Maoister (?) ha sagt att turister inte ska komma till skada men man vet ju inte.
Roligt att höra att du är possitiv. Kalle och du verkade ha en underbar morgon. Är det höjden och utsikten som får dej på så fina tankar? Det lät lite kinkigt och gnälligt när ni var i nationalparken och inte fick se så många djur.
Kram mor
Hmm Jag och Kalle ar dom tva mest positiva i den har gruppen. Positiva dagen kom till for att motverka alla negativta vibbar fran Annika. Annika har en liten tendens att sura valdigt mycket for smasaker (vem bras hon pa tro?).
Nu ska ni var snälla och inte gnälla på varandra.
Ni kan väl ha fler positiva dagar.
Mor
Vi ville ha med Annika ocksa, men hon ville inte. Tror inte riktigt hon skulle klara det heller. Bras hon pa pappa?